Updaterad 99 01 12

Rostelva 1989 > 2 Ur min fiskedagbok (Sid 1 av 2): 13/7 Torsdag. Flyg till ett regnigt Kiruna från Arlanda. Buss till Karesuando. Framme i 17_30 tiden. Tidvis kraftigt regn men uppehåll när jag anländer till Karesuando. Axlade min ryggsäck och gick över gränsen till Finland. Gick på bron över Muonio älv där färjan gick 1972 när jag senast passerade här. Jag reste tältet på finska sidan på älvbrinken under brofästet. Åt medhavd pankaka i 19 - tiden efter en promenad tillbaka in till Karesuando kyrkby, där jag köpte vykort. Lade mig sedan och läste en pocketbok. 14/7 Karesuando, fredag. Vaknade i 8_30 - tiden. Har inte sovit så bra, men vilat tillräckligt. Den nyinköplta sovsäcken med håfiberfyllning är tyvärr lite för trång för mig. Frukost i tältet invid bron: yoghurt, bröd och the. Tunga skyar och kyligt i luften. Efter maten låg jag och läste. Det började regna. Först duggregn, sedan tilltagande regn. Just nu 9_45 håller det på att sluta. Hoppas bara att det är uppehåll när jag ska riva tältet. Bussen till Kilpisjärvi går 15_00. 14_00 svensk tid. Det går inte buss varje dag, så resandet på detta sätt tar tid! Småregnigt och kallt under väntan. Står på finska sidan vid stora vägen ("de fyra vindarnas väg") i Karesuanto. Timmarna pinar sig fram. Äntligen då iväg. Här finns bara väg på den finska sidan gränsen. Jag passerar platser med i mina öron exotiska namn: Kelottijärvi, Siikavuopio, Naimakka och Saarikoski. Så småningom är jag då framme vid Keiniovuopio. Tecknar till busschauffören att stanna. Baxar ner den tunga ryggsäcken på vägrenen. Den bekväma långfärdsbussen försvinner i fjärran på den spikraka vägen. Gångbron över gränsälven, Könkömäälven, gungar under mina steg. Jag vandrar den smala byvägen genom en klunga hus omgivna av små åkerlappar (eller är det myrängar?). I ett av husen knackar jag på och frågar om vägar och vandringsleder. Jag har också för avsikt att lämna en färdplan eftersom jag skall in i det stora vildmarksområdet norr om Rostajaure. Jag skall korsa "den norra triangeln" på min väg till Rostelva i Norge. Området har omskrivits av åtskilliga: Hans Lidman i "Fiskefeber", Svante Lundgren i "Stiglöst land" och Carsten Lorange i "Fluga i Vildmark" för att nu bara nämna några. Jag får rådet att starta vandringen från Kummavuopio, Sveriges nordligaste bosättning, c:a en mil norrut. Trots att det inte går några vägar hit på den svenska sidan, så fanns här en nybyggd vägstump. Jag erbjuds skjuts mot ersättning och tackar ja. Det skulle bli nog så många mil till fots ändå. Jag börjar vandringen i regn. Klockan är 16_30. Ja vädret är uruselt och snart är jag genomblöt. Till en början är det fint att gå. Leden ringlar sig i gles björkskog och höjer sig till en början endast sakta. Så småningom dock mer och mer och snart var jag uppe på den kala lågfjällsplatå´n. Det var nu kallare. Vid varje rast frös jag så jag skakade. Fördömd otur med vädret. Under 30 år på sommarfjället har jag haft förhållandevis tur med vädret, men någon gång skall det väl se ut så här. Som tur är hittade jag en renvaktarstuga vid Paktejaure efter c: 14 km vandring. Här kunde jag få skydd mot regn och vind, och slapp att slå upp mitt i och för sig ypperliga Hillebergtält. Att ligga i tältet hade gått men inte att torka kläderna. I stugan kunde jag efter en stunds letande efter något brännbart få eld i den gamla kaminen och efter en stund började lite värme att sprida sig. Stugan var en skänk från gudarna. Här kunde jag laga mat och torka mina dyngsura kläder och slutade så småningom att frysa. Snart sjönk jag in i en behaglig dvala och drömde om de stora rödingar som skulle finnas i en tjärn c:a 11 km bort. Dem skulle jag fresta följande dag. 15/7 Lördag. Vaknar i 9 - tiden efter en ytlig sömn. Stiger upp och lagar gröt. Det är uppehållsväder med en och annan glimt av den blå himlen. Hoppas att det slår över till bättre väder! Just nu är det lugnt och massor med vak bryter ytan på sjön utanför. Jag motstår en frestelse att prova fisket och då en bris blåser upp packar jag ryggsäcken och går. Det är nu ostlig vind och tunga skyar hänger över fjällen. Jag går nu oledad terräng. Det är lite jobbigare allrahelst som jag är lite öm i min kontorslekamen efter gårdagen. Högra knäet ömmar. Hoppas bara det ej förvärras. Jag viker av och tar södra landet vid Tjålmejaure. Vid jocken som rinner in i sjön är en skyddad vik och en sandås vid vars fot ett läger med tre tält ligger. Jag vinker till en fiskare. Fortsätter sedan på skrå och viker från sjön före Tuoljevarre. Terrängen är omväxlande. Ibland fint, ibland sumpigt och ibland stenigt att gå. Jag är lite trött men har kommit in i andra andningen. Det börjar duggregna så smått och strax innan jag anländer till de avsedda tjärnarna, sedan jag sneddat genom en ravin med bara stenmoras, så tilltar regnet. Jag får alltså slå läger i regn. Det blåser kallt. Tur att jag tog bra med ombyte med mig och att jag har ett bra regnställ. Slår upp tältet och lägger mig i sovsäcken för att vila och för att få lite värme i kroppen. Det är kalfjäll och höjden är c:a 750 m över havet. I 17 - tiden upphör regnet och jag lagar en varm soppa, klär på mig ordentligt och går för att fiska. Just vid bäckens utlopp i tjärnen sprätter en liten röding iväg i en hölja. Här finns alltså röding! Det blåser snålt och är kallt och ingen fisk tar emellertid. I 20-tiden går jag därför tillbaka till tältet. Regnet börjar att tilltaga igen. Det ser ut att dra ihop sig till oväder och hösten känns i antågande! Ingen bra start på turen således. För säkerhets skull förankrar jag tältet ordentligt. Kryper in och förbereder natten. Kerontältet håller mig i alla fall torr och varm tänker jag, men det skall bli värre . . . . 16/7 Söndag. Storm, regn, isolering. Så det skulle alltså bli denna gång jag fick mitt sämsta väder? Det har nu regnat nästan hela tiden i fyra dagar! Regn hela torsdagen, hela fredagen, lite bättre i går men regn på eftermiddagen. Och nu: Vinden är hård västlig och man ser knappt över tjärnen. Skurarna piskar. Jag har ej varit ur tältet ännu kl 10_00. Jag använder en tom soppåse som nattkärl. Grötfrukosten lagar jag i absiden. Jag sticker ut armen genom blixtlåset för att trycka ned en tältpinne som håller på att lossna. Tur att jag har detta tält nu! Undrar bara när detta väder skall sluta? Högt vatten blir det ju i ån också. Stormen tilltog under dagen. Jag låg och läste och lyssnade till stormens ristningar i tältduken. Ibland slumrade jag till. Klockan 17_00 åt jag smörgås och soppa. Det var så kallt i tältet att jag frös om händerna när jag skulle läsa min pocketbok. Luften inne i tältet var i ständig rörelse eftersom stormen pumpade på hela tiden. Efter en stunds läsning var jag tvungen att sluta och värma händerna i sovsäcken. Förbereder mig för natten och lade mig tillrätta i 19 - tiden. Kl. 20 hade vinden emellertid ökat så att jag trodde att tältet skulle fara. Jag gick därför upp, klädde på mig och kröp ut för att inspektera tältet. Sikten var nästan obefintlig och regn och skyar av dimma piskade. Det var ruggigt kallt. Ingen fara med tältet dock. Bara några linor som hade slackat. Spände efter och lade ytterligare sten som säkring på tältpinnarna. (Det jobbet hade jag gjort grundligt redan i går). Kröp sedan in i sovsäcksvärmen igen. 17/7 Måndag. Stormen har rasat hela natten med oförminskad, ja ännu värre styrka. Den övergick så småningom till ett rytande. Kl. 4_30 började delar av tältet att lägga sig ned. Jag klädde mig i en hast och kröp ut för att se vad som hänt. Två linor hade nötts av. Knöt ihop dem och stagade upp tältet igen. Det var så kallat att det kändes som om fingrarna skulle förfrysa! Hastigt tillbaka in i tältet och ner i sovsäcken igen. Klockan är nu 6_00 och jag har tillbringat 34 timmar inrengnad och isolerad och det syns inga tecken på att det skall sluta! Ut i 8_30 tiden för att se till tältet. Inga problem. Sträckte några linor och kröp in och lagade grötfrukost i absiden. Tänk vilken tur att jag har detta Hillebergtält som jag köpte för några år sedan! Utanför var det jämntjockt som tidigare. Inga direkta tecken på att stormen skall bedarra. Klockan 9_30. Ligger och läser. Det blir plötsligt ljusare. Det blåser fortfarande hårt men jag gläntar på tältduken och ser att det håller på att låtta lite. Det klarnar över tjärnen och molntäcket är tunnare. Jag får hopp om att kunna bryta lä:gret i dag. Äntligen! Uppehållsväder men blåst. Går upp och bryter lägret i 12 - tiden. Promenaden ner till Rostelva tog en timme. Fjälltopparna i norr pudrade med nysnö! Jag befinner mig nu längre väster ut, närmare den norska fjällkedjan och terrängen är nu mer kuperad, mer kuperad än söderyt. Jag står där ensam i den gråsnåla blåsten och blickar ut över landskapet. Rostelva rinner i en sänka mot norr. I väster höga berg. I söder mest böljande högfjällsplatå. Vattnet i älven är klart som gin. Högvatten kan jag tänka. Från min upphöjda utsiktspunkt väljer jag ut en strategisk lägerplats nere vid älven. Jag styr kosan mot en slät grön fläck där jag slår upp tältet. En kort stund senare stod jag nerom lägerplatsen, just där älven gör en sväng mot vandringsleden, med mitt flugspö i handen. Inte ett liv dock. Kall och byig nordanvind fortfarande. Lagade lunch på frystorkad dillfrikassé och som efterrätt blåbärssoppa. Mätt och belåten vilar jag i tältet. Klockan är halv fyra och jag planerar kvällens fiske. Äntligen! Efter tre mils vandring i regn och storm är jag vid mitt mål: Rostelva. Vädret grått och kallt. Nordanvinden försvårar kastandet. Högvatten. Elände kan det tyckas. Men si! Jag fick två fina öringar nerom lägret. Gick först uppströms där älven utgjordes av flera ganska grunda forsar. Kände endast antydan till hugg. Samma sak neröver. Jag provade mig igenom flugaskens sortiment. På en Deep Purple small det direkt! Jag rensade fisken. Den var sprängfylld med dagsländelarver (nymfer) och franför allt feta nattsländepuppor i massor. Jag bytte till en nattsländepuppa och genast högg en öring till. Den var mycket vackert tecknad. Strax därpå hade jag på en till men den släppte. Stället där jag fick öringarna skulle jag under min fortsatta vistelse komma att kalla "Fina Stället". Tänk vad starka vilda öringar är! Att jag enbart fick öring en sådan här kväll kan bero på att harren är kinkigare med vädret, för dåligt fiskeväder var det verkligen. Nu är maten för i morgon räddad. Jag har börjat ängsla mig för det med tanke på väder och vattenstånd. Lade mig nöjd med dagen redan i 21 - tiden. Det var nästan lugnt nu och varmare i tältet. Morgondagen blir spännande. Drömmer om bra väder och bra fiske. 18/7 Tisdag. Vaknade i 7 - tiden. Tyckte att jag kände värme i tältet efter en kall natt ( frös dock ej). Drog upp dragkedjan i sovsäcken. Jodå det var hyggligt varmt. Jag tittade ut. Några flikar av den blå himlen såg jag så det var nog solen som för en stund hade värmt tältet för grå dimmbankar drog från norr och bergen var omgivna av dem. Ishavsvindar. In i märgen kallt! Jag lagade med möda min grötfrukost. Jag kunde nämligen knappt hantera mina stelfrusna fingrar i snålblåsten. Är det verkligen såhär häruppe på "sommaren"? In i tältet igen för att få upp värmen och smida fiskeplaner. Så ut på fiske i 9-tiden, dock med med magert resultat. Lyckades endast locka upp några småöringar till hugg på en nattsländepuppa. (Bind flera nattsländepuppor i storlek 8 - 10 till nästa gång. Färg: brunolivgul - påminner om en geting - till brunorange med svart ribb och mörk framkropp). Någon större fisk visar sig inte. Älven är fantastiskt fin. Något större än Rostätno och med alldeles kristallklart vatten. Forsar och fall, höljor och sel. Kanske det skall vara nattfiske i denn älv? Bara den kyliga nordanvinden villa avta.! Har just ätit upp de två öringarna till lunch. Solen skiner en stund men jag kryper in i tältet för att få värme och vila. Så är det i dessa väderutsatta trakter; om det är varmt har man ingenstans att finna svalka, om det är kallt har man ingenstans att värma sig. I halv fyratiden gick jag ut. Lagade the och gick en km uppströms för att fiska. Samma vind råder som tidigare. Underbart vackert. Tundralandskap, ensamhet. Fiskade mig så ned till tältet. Hade på tre - fyra småöringar som jag lät gå. Typiskt var att de endast nafsade utan att fästa ordentligt. Ingen större kändes. Ingen harr. Kylan gör att jag måste fiska med vantarna på. Svårt att kasta i vinden. Vid lägret åt jag soppa och fortsatte sedan nedströms. Inte ett liv. Jag provade det mesta, ja till och med muddler, men ej! Kalla vindstötar omöjliggjorde kastandet så jag återvände till lägret i 21-tiden. Efter en mugg the kröp jag så till kojs. Jag hade tänkt prova nattfisket men såg ingen tendens att den kalla nordanvinden skulle avta. Ingen fisklunch har jag skaffat i dag. Får se vad morgondagen bär i sitt sköte . . . . 19/7 Onsdag. Samma evinnerliga snålblåst. En nordan som biter fingrar och näsa av en. Har frusit i natt. Fick förstärka sovsäcken genom att knäppa igen jackan och trä över fotändan. Sedan tog jag regnjackan och bredde över resten. Det blev något varmare. Grötfrukost som vanligt. Grå mörka moln med ljusare tussar drar hela tiden uppför dalen från norr. Var kommer allt ifrån? Och vart tar det vägen? All denna kalluft måste ha blåst långt ner i Sverige vid det här laget. Måtte det bli varmare så att det går att fiska snart! Åtminstone så att det går att ta matfisk. Skall gå uppströms idag igen för att pröva lyckan. Tar kameran med för att åtminstone få något uträttat. På något sätt har jag tur ändå. Gick upp till några mycket vackra pooler. Blåsigt och kallt och dött som vanligt, men i en pool där jag hade hugg igår kände jag fisk igen. Trots att jag kände den tydligt och såg virveln försökte jag igen och bemödade mig om att få flugan att gå rätt i vattnet. Då sade det pang! och den satt där. Den gick länge och spände och stökade och jag trodde att den var rätt stor. Men den var på knappt halvkilot. Jag förundras ännu en gång över vad starka de vilda öringarna är. Efter detta inget mer men maten var räddad! Öringen tillagades och jag åt blåbärssoppa till efterrätt. Efter maten började det att stämka och regnet hängde i luften. Jag såg hur en skur närmade sig nerifrådalen. Tur att matfrågan var avklarad innan regnet drog över. Sov en och en halv timme. Kokade the och gick nerströms och fiskade. Vinden var ej längre fullt så bitande. Började fisket i selet nerom lägret. Strax högg en fin öring på en nattsländepuppa. Den gick länge och spände. Det var en öringhanne på 7 hg, 41 cm. Gick sedan 1 km nerströms. Slås hela tiden av vad vacker älven är. Jag var helt ensam och såg ej heller några fotspår. Inga färska lämningar efter folk. Kan det bero på vädret eller är det så att älven ej är så frekventerad av fiskare? Hade några hugg nerefter en fin fors med sandbank på andra sidan. Sankt och vide längre ner. Fick dock inget mer och gick tillbaka till lägret. Lagade en soppa och gjorde för första gången en kvällstur. Jag provade strax nerom lägret och fick en vacker röding på nattsländepuppa. Det finns alltså annat än öring i älven men var är harren? Jag provade också på "fina stället" men fick inget. Dagen gav alltså två mycket vackra öringar och en röding. Gick till kojs i 24-tiden medan forsens brus sövde mig till ro. 20/7 Torsdag. Tänk vad tiden går! Man kopplar bort allt jäkt och bara finns till. Vaknade i 9-tiden. Den vanliga ritualen. Vädret är något varmare i dag, eller är det kanske vinden som avtagit. En och annan mygg ser man nu också. Det har jag inte gjort sedan i lördags! Efter frukost kommer ett stilla regn och jag kryper in i tältet igen. Skönt med ett tält som man kan "bo" i. Jag måste säga att vädret är stabilt. Stabilt dåligt! Varit ut och fiskat. Ätit mat och tvättat mig och bytt strumpor och kalsonger. Underbart skönt efter en vecka . . . . Vädret har blivit bättre. Gick uppströms c:a en kilometer där en ström rinner rakt ut i en rund pool, c:a 100 meter stor. Där vakade stora öringar! Dom cirklade (utom kasthåll naturligtvis) i strömkanten och sörplade i sig av vad som där kom flytande. Det pågick en stilla kläckning av ett par tre slags dagsländor. Det bildades en slags koncentration i strömkanten där det liksom flöt en film av all slags insekter som kom flytande på vattnet. Öringarna gick sakta och viftade med stjärtarna i vattenytan. Ibland visade dom hela ryggen, och det var inga små stjärtar och ryggar. Öringarna var säkert på ett par tre, kanske fyra kilo! Många var de. Några mindre gick inom kasthåll men de högg ej. Jag kastade med nymph men tror att dom åt spent spinners. Jag vet faktiskt inte hur man skall kunna ta dessa fiskar på fluga. Men ett vackert skådespel var det. Jag undrar om jag kommer att få se något liknande i mitt liv? Mycket givande ändå att få bekräftelse på att det finns stor fisk här. Sedan hade jag en trevlig stund på en blank och stenig forsnacke där portionsöringar upp till ett halvt kilo kastade sig efter flygfän. En 7 - 8 stycken var det som var igång samtidigt. De tog dagssländor som så rikligt flöt emot dem. Ibland var de uppe helt och hållet och visade sig. Jag lyckades bara kroka en som strax släppte. Trots att den strax efteråt började vaka igen ratade den min fluga som jag ideligen lät flyta över dess ståndplats. Svårt var det att få flugan att flyta utan att dragga på grund av strömförhållandena och jag fick inget mer, men trevligt var det. Vädret har nu blivit bättre och myggen kommer naturligtvis som på beställning. Man frapperas av det mycket rika insektslivet trots det karga klimatet. Sländor av flera olika sorter förekommer. Dagsländor (som jag nu har glömt namnet på) var rikligt representerade. Små svarta (Beatis?), små grå (Fjällåslända?), större grå (Åslända?) samt en rätt stor olivfärgad (Aurvilli?). Dessutom förekom bäcksländor av flera storlekar. Nattsländor har jag ej sett några ännu men i magarna på öringarna har det ej allra färskaste innehållet kryllat av nattsländepuppor. Kan det vara så att nattsländorna kläcktes före ovädret? Kanske dessa kommer igen nu när vädret förbättras. Jag glömde att nämna att min 7 hg - öring som jag fick i går, hade i sig resterna av en fisk. Av gälarna ett döma var denna fisk rätt stor. Ja förbluffande stor. Kanske var det en lake? Då skulle väl matukan vara bra? (Jag undrar hur jag ska kunna få dom stora att ta?). Kväll. Ja nu har jag varit uppe och tittat på dom stora igen. Dom såg nu ännu mer imponerande ut. Stjärtfenor som gjorde stora cirklar i vattenytan. Jag törs ej säga hur stora dom är. Bara att dom ser MYCKET stora ut. Jag försökte att fiska på närdistans. Först med torrfluga sedan med nattslände- puppor. Den torra gick inte als. Den dränktes omedelbart på grund av vågskvalp och strömdrag. Nattsländepuppan resulterade i en liten öring. Jag kontrollerade maginnehållet. Den innehöll allt. Dagsländor, bäcksländor, ja till och med husflugor! Den hade väl gått med dom stora där ute där alla flytande insekter samlades. Innan jag gick dit upp provade jag "fina stället" och där vakade också flera fina öringar men inte så stora som uppe i runda poolen. Jag tappade en fin öring som jag hade på en stund. Totalt gav dagen två små öringar . . . . Vädret har förbättrats betydligt, men fortfarande blåser en snål stadig nordan, Om man skulle ha chans på storöringarna skulle man nog vara här i augusti. Då kanske de går i strömmarna och förbereder leken? 21/7 Fredag. Vaknade i 9-tiden. Samma gamla blåst som tidigare i veckan. Isande. Gråmulet med tussar under fjälltopparna. Brrr! Kan knappt äta frukost utan vantar! Kröp in i tältet för att värma mig en stund igen och smida planer för dagen. Ut i 10-tiden och vandrade c:a 1,5 kilometer nerströms. Fiskade först på "Fina Stället" men kände inget. Vädret bättre efterhand. Vandrade förbi forsarna där det bara tycktes gå småöring. Lite missmod börjar att gripa mig. Känner mig ej heller helt OK. Lite matt och något hungrig. Äter jag för lite? Eller är det så att jag fryser på nätterna? Stel i kroppen. Ont i vänster höft och huvudvärk. Går och funderar på hur jag ska komma till tals med de större öringarna. Vandrar uppe på leden som går genom dalen en bit från älven. Den är stundom knappt tydligare än en renstig. Jag ser färska fotspår! Folk har gått här efter ovädret! Jag har dock inte sett en människa efter älven på hela tiden. "Felet" med älven är nog det höga vattenståndet och den kalla nordliga vinden. Trots detta får jag ett par fiskar om dan. I går blev det bara två små öringar. Nu fick jag en portionsröding som jag behöll. Det går tydligen endast öring och några rödingar i även. Ingen harr. Det skulle ha visat sig vid det här laget. Detta är förvånande. Både Rostajaure och Rostätno domineras ju av harr. Jag funderar ut hur jag ska försöka att fiska metodiskt med sinktip-lina och muddler och matuka för att om möjligt lura de större öringarna. Högvattnet gör ju att flugorna går högt. Åt upp onsdagens röding till lunch. Godast hittills. Mycket röd och fin. Ute på eftermiddagstur. Ett hugg på "Fina Stället" annars dött. Känner mig matt. Samma stadiga pinande nordan. Svårt att kasta. Vattnet börjar nu sjunka så sakta men måste säga att fisket är uselt i dag. Frågan är om jag får ihop till matfisk? Kan ej förstå att samma väder består hela tiden. OK så länge det är uppehåll. Räknar med att gå hem på måndag. 3,8 mil. Skall gå i två etapper. Har gjort en kvällstur till runda poolen trots min matthet. Åt öring som smörgåspålägg och soppa därtill innan jag gick. Turen gav ingen tur, d. v. s. Det blev inget med fisket. Det var dött uppe vid runda poolen och i ån för övrigt bortsett från en hölja där jag plockade 4 småöringar som jag släppte åter. Konstigt att det tycks finnas fisk endast på vissa ställen. Tomt på andra. Jag gick ner till "Fina Stället" innan jag gick till kojs. Fick dock inget där heller. Nej denna dag blir den sämsta hittills. En röding är allt att räkna. Gick till kojs i 22-tiden. Fortsättning ->> © 1998 goraneriksson