|
Fiskevård
Fiskevård bedrivs på många håll i vårt land enbart i syfte
att förse fiskaren med fångstbar fisk. Ibland lyckas detta, ibland
inte. Bevarandet av en genetiskt ursprunglig vild fiskstam har då
fått stå tillbaka för denna överordnade princip. Fiskevård har ofta
varit en fråga om att plantera ut fisk, och då i första hand prickig
fisk och fisk med fettfena.
Denna
princip är farlig. Farlig därför att arternas mångfald och det
genetiska materialet äventyras. Det som naturen under lång tid
(många tusen år) har anpassat till de speciella förhållanden som
råder lokalt kan mycket snabbt raseras.
Med
inplanteringspolitik skapas konstlade bestånd. I bland bestånd som
är så täta att det ger en förvriden bild av hur ett naturligt
sportfiskevatten är beskaffat. Fiskaren får därigenom lätt en
felaktig föreställning om vad äkta sportfiske är för något. Vi
sportfiskarna själva är inte utan skuld till att vissa vatten genom
oförsiktig inplantering har "bestulits" på sina naturliga bestånd. I
stället har det skapats nya bestånd som inte på långa vägar är lika
väl anpassade för denna främmande miljö och som därmed har dåliga
odds att kunna reproducera sig och överleva på sikt utan människans
"hjälpande" hand. Oförsiktig utplantering kan leda till
misslyckanden som på sikt är ett hot mot sportfisket.
Garanterat vild öring, knubbig och
välväxt.
Ett
långsiktigt hållbart sportfiske förutsätter därför stor varsamhet
med de naturliga bestånden och aktsamhet om det befintliga
genmaterialet. Biotopförbättringar, beståndsanpassat sportfiske och
fångstbegränsningar torde i stället för inplantering på sikt vara
sundare fiskevård även om det är en mödosam metod som inte ger samma
kortsiktiga "vinster". Vi sportfiskare utgör "marknadskrafterna" i
fiskevårdspolitiken och har därför ett stort ansvar. Vi måste
besinna oss och inse att sportfiske även rymmer "blanka dagar". Vi
får inte driva fiskevårdaren till att tillfredsställa kortsiktiga
behov av mycket, stor och prickig fisk. I stället bör vi söka lära
oss att bli riktiga sportfiskare med kunskap om de ekologiska
villkoren och ett förhållningssätt till naturen som innebär att vi
inte skövlar och föröder den. Vi kan bruka den men får inte förbruka
den. Detta är den bästa fiskevården enligt min mening. Endast på så
vis kan våra döttrar och söner även i framtiden vandra på den
fiskarstig som vi har trampat upp.
|