Fiskelycka

I begreppet fiskelycka kan läggas mycket alltefter person och läggning. För min del har detta begrepp ändrats en del över åren men ett grundläggande drag i min längtan efter det fulländade fisket har alltid varit tanken att finna ett fjärran schlaraffenland där fisket kan bedrivas avskilt och ostört och där vattnet inte fiskats på länge, där den vilda fisken fått föröka sig efter naturens egna förutsättningar och begränsningar. Låter detta som en utopi? Tja, kanske är det på väg att bli en utopi i dag när fritidsindustrin arbetar stenhårt på att sälja häftiga upplevelser och vi är beredda att spendera stora summor för att uppnå vår önskan. Kanske exploateringen av fiskevattnen har gått så långt att det snart inte finns några ”orörda” vatten. Kanske efterfrågan på ”perfekta” fiskevatten är så stor, att vi börjar tillfredsställa våra drömmar med artificiellt fiske på odlade bestånd och därmed i ännu högre grad glömmer bort vad ett naturligt fiske och ett naturligt vatten är. Kanske mitt schlaraffenland inte längre finns.

Men jag har upplevt det under mitt fiskarliv och jag vill fortfarande tro att det finns. Ja, i själva verket VET jag att det finns. Och om det finns eller inte beror, vill jag påstå, på själva inställningen och den mentala förberedelsen; alltså på själva mentaliteten hos fiskaren. De som har fiskat länge vet ju att den fulländade fisketuren är sällsynt. Den får man nog trots inställning av det rätta slaget bara uppleva någon eller några gånger under ett fiskarliv. Det är ju så mycket som skall stämma. Och när det gör det så är känslan desto intensivare. Och vore det inte på det sättet så skulle nog sportfisket inte utöva så stor lockelse på så många.
Nu har jag ju inte sagt att det perfekta fisket förutsätter stor fisk i mängd, jag har bara sagt att för min del skall naturen helst vara opåverkad av människa och beståndet av fisk vara vilt och förökat sig naturligt. Det räcker för mig.

Sverige är ett stort och glesbefolkat land och här finns fortfarande otillgängliga trakter som inte exploaterats särskilt mycket. Man får kanske vara beredd på att uppoffra sig fysiskt, d.v.s. att gå långt, för att komma till, men det kan man ju utnyttja som en extra krydda i tillvaron. Under planeringen av fisketuren förutsätter jag numera också ofta ett stort mått av vandring. Har ni tänkt på alla dessa fjällvandrare – eller livsvandrare – som på sin tur ej bär ett enda fiskespö med sig och som ändå njuter mycket på sin stig? Fiske är ju bara en bisak i livet när allt kommer omkring.

Men just detta att gå till fisket förhöjer upplevelsen i mycket stor grad. Det ger en känsla av avstånd till den civilisation som har en tendens att förbruka naturresurserna i stället för att bruka dem. Det ger också distans i tiden att rensa sinnena från den vardag man normalt lever i, med stress och buller. Man hinner renas i själen under den tid som vandringen till fisket tar och göra sig mentalt förberedd på de ljuvliga stunder som man skall komma att uppleva. De allra bästa stunder av fiskelycka har jag faktisk upplevt då jag vandrat långt till mina fisken, långt mätt i km eller i tid eller t.o.m. bara i tanken då jag på olika sätt kunnat skapa mig en illusion av att vara avlägsen. Långt borta i mitt schlaraffenland. Denna illusion vidmakthålls bäst om spår efter människa saknas och i avsaknaden av buller. Sådana miljöer finns fortfarande i vårt land. Sådana miljöer kan vi också ha i framtiden i vårt land om vi hjälps åt att vårda dem.

Det är inte lätt att kort beskriva vad verklig fiskelycka är. Det kanske är lättare att säga vad det inte är; det är inte fiskelycka att trängas med andra vid fiskevattnet, det bereder ingen lycka att fiska efter utslitna och nerskräpade stränder och inte är det fullkomlig fiskelycka att fiska efter inplanterad fisk i något vatten över huvud taget. Då är det är lätt att ersätta sådant fiske med annan sysselsättning.
Fisket handlar ju inte om att fylla fiskekorgen i första hand, ja inte ens i andra eller i tredje hand. Fisket handlar för mig inte heller numera om jakten på Den Stora. Nej fisket är mera av ett tillstånd där allt runt omkring skall passa in. Och med min definition på fiskelycka så behövs varken dyrbar utrustning eller kostsamma resor. Kanske är det också en tillgång att vara naturromantiskt lagd för att uppleva fiskelycka på detta vis, kanske är det också en fråga om eskapism. Men varför inte? Var en blir ju salig på sin fason. Att få fiska på detta sätt är ingen självklar rättighet, det är en nåd för de saliga.