Var fisket bättre förr?

Det hela blir ju personligt och jag känner att jag först måste göra en program-förklaring och reda ut vad jag menar med ”bra fiske”.

När man läser Magazinen eller ser fiskereportagen i TV så undrar man om jakten på häftiga upplevelser i häftig förpackning leder våra tankar om "bra fiske" i fördärvet. Jakten på häftiga upplevelser kanske leder till att vi ställer orealistiska förväntningar på vårt fiske - det fans förvisso blanka dagar förr också. Och inte alltid stod harren tätt som ett sillstim även om det hände . . . . .

För mig är ett bra fiske inte nödvändigtvis ett fiske på mycket, stor och prickig fisk. För mig är inte fiske i inplanteringsvatten med täta bestånd ett bra fiske, bestånd så täta att de är onaturliga och ger fel signaler till unga sportfiskare om vad ett naturligt sportfiske är för något. För mig är inte heller fiske efter regnbåge i rotenonbehandlade vatten bra fiske, inte heller fiske på stödinplanterad fisk av främmande genarter. Jag har nästan ingen erfarenhet av havsfiske eller laxfiske. Återstår då det fiske i älvar och smååar i södra Norrland, fiske i fjällen upp till treriksröset och på Finnmarksvidda som jag har ägnat mig åt. Jag har upplevt bra fiske i all de miljöer jag har fiskat i och även dåligt. Jag har upplevt bra fiske både nära och avlägset i tiden men tycker att det bästa fisket var fram till mitten på sextiotalet, med en del undantag.

Jag upplevde alltså att "det var bättre förr" men det kan också bero på just "det var bättre förr" - syndromet. Jag vet inte säkert.

Jag har avsiktligt valt bort havsfiske, laxfiske, fiske på Kola, Nya Zeland, Alaska etc. (Har dock rest över hela världen i andra ärenden). Jag har mest sökt fisket i små undangömda miljöer med vanlig vild harr och öring för att det är så trivsamt - ingen storviltjakt för mig alltså. För mig är t.ex. ett trivsamt fiske - inte nödvändigtvis efter salmonider - fiske på vild fisk i orörd miljö med chans på någon större även om det inte är så nödvändigt att få dessa. Vetskapen att vattnet hyser någon större fisk är dock viktig för känslan, det skall erkännas.

Jag tror det är en kombination av orsaker och lite olika orsaker på olika platser som bidragit till det "försämrade fisket". Givetvis bidrar fisketrycket vilket slår lite olika beroende på om vi pratar om den näringsfattiga fjällregionen och den arktiska regionen eller om vi pratar om fiske lite längre ner i skogsregionen och söderut. För det framtida fisket har detta betydelse såtillvida att det bör påverka regler om motorfordon (till lands och i luften) i dessa områden.

I skogslandet i södra Norrland har jag sett olika utvecklingsfenomen. Jag känner till mycket få attraktiva områden som gått fri från hårt fisketryck även om det varierar även där på grund av skillnad i tillgänglighet. Man kan märka att det fortfarande kan finnas bra fiske om man ger sig av långt till fots (flera mil i fjällen t.ex.) eller om man råkar hitta undanskymda vrår som av olika anledningar inte upptäckts eller fallit i glömska. (Man skall komma ihåg att Sverige är mycket stort och vidsträckt med många vatten i förhållande till folkmängden och den som är beredd till uppoffringar kan fortfarande finna tämligen ofiskade vatten).

Just i södra Norrlands skogsland finns inga avlägsna platser längre som på Lidmans tid, skogsbilvägarna perforerade landskapet efter flottningsnedläggningen vid mitten av sextiotalet, just vid den tid då DEN STORA FÖRSÄMRINGEN av älvfisket inträffade. Detta kan man fundera kring och ev. dra vissa slutsatser av.

Man kan räkna upp en del företeelser: Flottningsnedläggning (strax innan den skedde en omfattande älvrensning - sprängning och schaktning – sedan rivning av stenkistor; avlägsnande av död ved i och vid vattnet (vad hade det för betydelse?), skogsdikning (utslamning av sediment och hastig avrinning med snabbt sjunkande vattenstånd - och höjning av vattentemperaturen vid torrperioder - blev följden) och så den stora utbyggnaden av skogsbilvägar efter flottningsnedläggningen samtidigt som bilparken ökade. Och så populariseringen av fisket med fisketurism o.s.v. Allt detta inträffade ungefär samtidigt som en märkbar försämring av fisket skedde.

Under den period som jag talar om här skedde också DEN STORA ÄLVUTBYGGNADEN vilket har förändrat betingelserna på ett katastrofalt sätt för fiske på attraktiva platser och efter attraktiva arter. Av älvutbyggnaden fick vi två effekter (minst):

1) Mindre fisk och färre antal attraktiva fiskbara platser
2) Hårdare tryck på de kvarvarande vattnen.

Att fisketrycket spelar roll står utom tvivel. Jag har sagt förr att fisket bör regleras hårdare. Olika lösningar alltefter omständigheterna. Jag utvecklar inte detta här och nu. Ser man orsakerna kan man hitta lösningar till förbättringar.

Auktoriteter på området har också pekat på föroreningar, i luften och i vattnet, som betydande orsaker till försämringen av fisket. Själv har jag inte satt dessa faktorer lika högt på listan men jag är ju bara amatör här.

Jag har också sett att vissa vatten faktiskt behållit samma standard genom åren på platser så nära urbana centra som i södra Norrland. Jag jämför här en period på över fyrtio år. Det är faktiskt sant så helt nattsvart är det inte.

Så här ser jag alltså på det försämrade fisket, grovt sett, ur det perspektiv som jag kan överblicka. Parallellt har jag också observerat effekter av sportfiske som marknadskraft, effekter på både fisk och fiske som gjort mig mycket bekymrad. Jag har sett hur fina abborrvatten rotenonbehandlats och ersatts med P&T på regnbåge, Jag har fått öringar i min gamla vatten vars gener definitivt utvecklats i andra miljöer. Jag har fått dessa öringar på ståndplatser där inga öringar förut stått. Jag har t.o.m. fått regnbåge i norrländska älvar. Jag har läst fiskebroschyrer och reklam som fått saliven att rinna på fisketurister men som fått nackskinnet att krulla sig på mig.

Om jag skall avrunda det hela och spetsa till det hela lite och ser till alla avarterna som jag nämner ovan så kan man undra om sportfisket är ekologiskt hållbart i den form som det nu bedrivs. I svåra stunder tvivlar jag t.o.m. på dess samhällsnytta. Lägg så till att jakten på bra fiske tenderar att göra inblandade blinda och okänsliga för den etiska dimensionen i hanteringen.

Jag hoppas att eventuella spår av defiatism här är utslag av tillfällig dysterhet. Historiebeskrivningen är nog trots allt i det närmaste korrekt. Jag hoppas inte att det behöver bli sämre i framtiden. Det kanske t.o.m. vänder och blir bättre. Mina exempel ovan kanske bara är olycksfall i arbetet och vi kanske vet och kan bättre nu vad gäller miljö och fauna, men jag vill inte att vi kör på i ullstrumporna och tror att situationen reder sig bara vi upphöjer C&R och NoKill till religion. Det vore att stoppa huvudet i sanden.