Spöbyggnad i Split Cane, Woxnanserien och andra spön.

Att bygga spön i Split Cane är en konst. Eller vetenskap. Men det kan göra detsamma vad man kallar det det är ändå samma sak. Det är min förvissning att man inte enbart kan räka ut en bra tapering. Garrison t. ex. räknade en hel del på taperingar men bakom detta låg flera år av erfarenhet. Med experimente- rande och försök. Garrisons beräkningsmetod var endast ett av hans verktyg under skapandet av hans berömda taperingar.

På senare tid har det skrivits mer vetenskapliga arbeten om beräkning av flugkastets dynamik och spötaperingar. Ingen av dessa kan dock erbjuda en färdig beräkningsmetod för att erhålla valfri karaktäristik på det färdiga spöet. Här måste byggaren själv ingripa med sin del av byggarkonsten för att få fram det resultat han eftersträvar.

När jag tog fram Woxnanserien, gjorde jag ganska omfattande beräkningar med olika typer av spänningskurvor. Jag tog även taperingar av berömda spön och räknade "baklänges" fram deras spänningskurva. Resultatet var i flera fall överraskande. Jag räknade fram spänningskurvor av de mest skiftande karaktärer. Vad som mest förvånade mig var att en del spänningskurvor var mycket oregelbundna och diskontinuerliga. (Språng i spänningskurvan ger mer eller mindre ojämn aktion). Min intuition säger mig att ett bra spö skall ha en harmonisk och kontinuerlig aktion oavsett om man föredrar toppaktion, helaktion eller någon annan aktion. Jag strävade således efter att bygga spöet med en kontinuerlig (obs. ej konstant!) spänningsförändring utefter spöets längd. Nu skall det dock hållas i minnet att bambu är ett levande material och variationerna i själva materialet kan vara lika stora som någon avvikelse från den ideala spänningskurvan.

Woxnanserien har vissa likheter med Garrisons spöaktioner (eftersom det var bekvämt att använda hans beräknings- metod). Dock är Woxnanspöna lite längre i respektive klass efter som jag föredrar det.

Om du tycker om dessa taperingar så låt mig få veta det !