| Årsmöte i Voxna den 19 oktober 2002
Full av förväntan styrde jag norrut i den
tidiga förvintermorgonen. Där låg det, i gnistrande sol,
pudersnö och rimfrost, landet som jag kallar Hemlandet. Luften var
genomsynlig och klar och ingenstans är bergen i fjärran så blå
som just i Hälsingland. Ni som bor där vet vad jag talar om, ni
andra måste åka och titta. Det är något särskilt med detta
skogsland. Jag kom gent över skogen mellan Bjursås och Ingels och
fick en försmak av vad dagen hade i sitt sköte. Solen i ryggen
och det bländande återskenet av det vita landskapet i ansiktet,
här och där några röda stugor i skogsbrynet mot den vitpudrade
fonden. Ur några skorstenar en slinga rök rakt mot skyn. Vilken
morgon!
Jag var på väg till Årsmöte med Hans Lidman Sällskapet, denna
gång i Voxna Herrgård som nu, med ny ägare sedan tio år, lever
igen. Det anrika 1700-talshuset med spöke och allt tronar där på
en kulle och Lars Rosén med fru som äger och driver herrgården har
verkligen lagt ner ett styvt arbete interiört med att renovera
huset i den gamla stilen. Lars själv är också en uppskattad
guide på herrgården och kan dess historia, så den är väl värd
ett besök. Det var minst sagt frostigt när jag svängde upp mot
byggnaden. Morgonen var kall redan i Västerås och här i
Hälsingland hade kvicksilvret varit ner och nosat på tjugo
minus. De mindre sjöarna längs vägen hade redan en tunn isskorpa
och över Voxnan, som ringlar stilla och mörk ett stenkast från
herrgården, svävade tunna slöjor av froströk.
De flesta mötesdeltagare var redan på plats. Många kom från
Ovanåkers-trakten men en och annan långväga resenär hade också
hittat hit. Inne i herrgårdens anrika salar var värme och gemyt.
På programmet stod diverse aktiviteter som spred trivsel redan
från början. Gamla bekanta gladdes över att återses och det
hälsades och hejades på varandra, ja ni vet på det där
förväntansfulla och trevliga sättet som när man kommer
tillsammans långväga ifrån. Ordförande Christer Stenberg hälsade
välkommen och sedan vidtog bildvisningar och trubadursång. Det
blev en resa över stora delar av norra halvklotet med början i
Ovanåkers kommun i vars marker Joacim Carlstorp hade vandrat med
kameran. Kennet Einar visade sedan bilder från vandringar med
fiske därtill i Montana och Yellowstone USA och som avslutning
visade Ragnar Tollet en serie diabilder från sin äventyrsresa med
rödingsfiske till Grönland 1999.
Clary Lidman fullföljde traditionen att även i år berätta minnen,
denna gång från det lidmanska författarhemmet för femtio år
sedan, d.v.s. året 1952. Hans Lidman kom då ut med boken
"Vinterdagar" (hur väl passade inte detta att berätta just nu!).
Clary framhöll att denna bok återspeglar Hans Lidmans själ. Läs
den, uppmanade hon! Christer Stenberg agerade "pausfågel", som
den fullfjädrade trubaduren kallade sig. Ja, stämningen var
verkligen på topp när årsmötesförhandlingarna begynte i halv
fem-tiden. Vid årsmötet valdes Hans Malmsten från Falun till ny
ordförande sedan Christer Stenberg aviserat sin avgång efter tre
förtjänstfulla år på posten. Hans, som är musiker till
professionen, är fågelintresserad men framför allt
Lidman-beundrare och en hängiven boksamlare av stora mått.
Tyngdpunkten i samlingen ligger inom svenskt folkliv, kan man
väl sammanfatta och här faller Lidman naturligt in.
Efter årsmötet var det en liten paus före den avslutande
middagen. Denna gång i en miljö så nobel att ingen kunde önska
sig mer. Det var dukat långbord mitt i herrgårdens nedre stora
sal. Från kakelugnen spreds både värme och angenäm doft. Vi lät oss
väl smaka av alla läckerheter och bordets två magnifika
kandelabrar från svunnen tid spred ett stämningsfullt ljus över
hela anrättningen. Det förrättades lotteri på sedvanligt vis och
berättades historier. Det var skratt och trivsel och så rundvandring
i herrgårdens labyrinter under Lars Roséns kunniga
guidning. Ute föll temperaturen i den för tidiga vinterkvällen
och över den tysta, mörka hälsinge- skogen höjde sig månen stor
och vit. Hans Lidman Sällskapet höll årsträff.
Göran Eriksson
|