|
Voxna
älv
På dessa sidor
skildrar jag Voxnan och dess omgivningar så som jag känner den från
min barndom. Jag berättar om fisket förr och nu. Älven är hårt
flottningsrensad men nyligen har ansträngningar gjorts att
restaurera och återställa biotoper i älven för att främja
fritidsfisket. Vissa fakta har hämtats från nedanstående
referenslista, men framställningen gör ej anspråk på att vara
komplett.
Voxna älv är en biflod till Ljusnan ungefär i Sveriges mitt. Den
rinner upp djupt i skogarna någonstans söder om Sveg i Härjedalen.
Voxsjöarna med
Klucken till vänster och Garpkölen till höger.
Övre
Voxnan passerar genom en 120 km lång dal på gränsen mellan Dalarna
och Hälsingland, längs östra sidan av Orsa Finnmark. Älven bevattnar
på sin väg mot Ljusnan, vid utfallet i sjön Varpen, en rik och
bördig dalgång, tar emot en mängd biflöden från skogsrika trakter
och har länge tjänstgjort som en viktig flottningsled. Älven
passerar genom byn Voxna från vilken den har sitt namn, och sedan
genom Edsbyn, Ovanåker och Alfta. I sin övre del ner till Rullbo
genomflyter Voxnan en hel del långsmala sjöar, utvidgningar av
älven, som speglar Garpkölen, Hälsinglands högsta berg, Voxhälla,
Klucken och andra branta bergknallar i sitt blanka vatten.
Landskapet är starkt kuperat med berg, som når en höjd av 500 - 600
m. ö. H.
Stränderna består stundtals av magra tallhedar eller
svårframkomliga blockmarker, stundtals av bördiga
sedementavlagringar med en rik flora. Voxnan är i sin övre del i det
närmaste outbyggd vad gäller vattenkraft och erbjuder en mycket
vacker variation av sel, strömmar och vattenfall. Endast ett litet
äldre kraftverk finns beläget vid Storlugnet.
Öring och Harr finns utefter hela älven om än inte lika talrik
som förr. Några vattenfall såsom Högforsen söder om Rullbo och Hylen
längre ner, en gång i tiden gräns för laxens vandring när
vattenföringen så avgjorde, är värda att nämnas. Nedom Hylen går
gränsen för den högsta kustlinjen, där älven ändrar karaktär och
blir mer lugnflytande och meandrar stundom genom bördiga
jordbrukstrakter.
Övre Voxnans omgivningar längs Orsa finnmark utgörs av vida
skogar med bestånd av uppemot 300-, ja även 400-årig skog, där älg,
björn, lo, bäver och utter, för att nämna några, lever. Även vargen
har på senare år visat sig.
Från ett reportage från en resa på finnmarken 1922 står att läsa:
"Efter Orsa så inträde i de stora skogarnas land. Det ser skrämmande
och vilt ut som i ett Alaskalandskap. Den ena myren avlöser den
andra. Här och där med mellanrum på hela mil skymtar en grå koja.
Timme efter timme skog, skog och bara skog. Man får mer och mer
känning av att Hamra revir betecknar något väldigt, som uppslukar
allt och alla".
Finnmarker.
Så upplevdes de stora skogarna på den tiden.
Längs älven gick då förutom den alltid tydliga "flottarstigen" även
en cykelväg som byggdes som beredskapsarbete i seklets början. Ett
bekvämt sätt för fiskaren att förflytta sig längs älven var alltså
att söka sig 10 - 50 m på sidan så fann man alltid cykelvägen eller
"flottarstigen". På femtiotalet började dessa leder att ersättas av
skogsbilvägar.
|