|
Biflöden
Övre Voxnan har en
del viktiga biflöden:
Björnån
Björnån.
Mellan
Björnsjön och Holmsjön rinner Björnån in i Voxnan. Kanske för
Björnån här vid Björnoset mer vatten än Voxnan själv. Björnån
avvattnar Tandsjön, Fågelsjön och Tyckeln. Jag har inte fiskat i
Björnån på länge, men den har haft ett bra fiske på öring tidigare.
Öringsstammen i Björnån var speciellt kort och bredvuxen för sin
vikt och vackert tecknad.
Man passerar Björnån ungefär tre km
norr om Fågelsjö efter riksväg 45 from Orsa till Sveg. Björnån
bitvis mycket vacker och har karaktär av vildmark trots att ån är
påverkad av flottningen.
Jättån
Vid Rullbo kommer Jättån ner i Voxnan. Fallhöjden är liten utom i
den allra nedersta delen och älven tillerkänns inte så stora
sportfiskevärden.
(En av mina barndomskamrater, som tillbringade
sina somrar i Rullbo kanske protesterar nu. Han framhöll alltid
Jättån, hoppas att han hör av sig i så fall!)
Svartån
Svartån.
Söder
om Rullbo och söder om Högforsen rinner Svartån till. Denna "Svartå" är inte den som Hans
Lidman skriver om i boken "Det
nappar i Svartån" från 1948. Men jag vill för min del tro att
Hans varit här och fått inspiration bl. a. och kanske namnet också.
Svartån.
Svartån
vid Voxnan är en förtjusande å, som flyter genom en förtrollad ravin
bitvis med trolsk natur med klippor och små vattenfall. Grov tall-
och granskog finns längs de centrala delarna. Nedre delen av ån är
numera naturreservat. Svartån har förmodligen inte använts för
flottning. Trots detta har ingrepp skett med maskinrensning av den
nedre delen av älvfåran. Ån håller småöring. En och annan bättre
öring har också dragits här. Beståndet har dock minskat på senare
år. Jag misstänker att vattnet är försurat men jag har inte gjort
någon noggrannare undersökning av detta.
Västerhåcklan
Uppströms
Bäckvallsdammen i Västerhåcklan.
Längre
ner, mellan Rullbo och Los - Hamravägen, kommer Västerhåcklan in i
systemet. Denna å håller både öring och harr, men sparsamt jämfört
med tidigare. På femtiotalet var den god nog för en egen fisketur.
En historia förtäljer, enligt en gammal numera avliden Losbo, att
min egen farfarsfar (Gustaf Eriksson) tog en öring vid Laxtjärn som
var mer än en aln (62 cm) lång under flottningen en gång för länge
sedan. Han kom in i flottarkojan vid Laxtjärn och slängde den på
bordet. 1986, -87 och -90 genomfördes elfiskeundersökningar och
bottenfaunainventeringar i Västerhåcklan. Detta visade att öringen
fortfarande reproducerar sig och att bottenfaunan är opåverkad av
försurning. Jag misstänker dock att det fiskas hårt och att
beståndet därför är tämligen hotat.
Loån
Längre ner, nerom Lobonäs, rinner Hyttån-Loån in. Denna å
avvattnar bl. a. Loosjön och Dåasen och håller i hela sitt system
förutom de vanliga (Abborre, Gädda, Ål och Lake) även Harr och
Öring. Hyttån är ett fint strömfiskevatten och de med lokalkännedom
tar då och då fina öringar här. Inom Ovanåkers kommun är Loån mest
lugnflytande. Ovanför Loossjön heter ån Österhåcklan där det av
Loos-Hamra fiskevårdsförening också utsätts harryngel.
Öringsbeståndet är där svagt. I åns lugna partier finns rikligt med
gädda.
Gryckån
Gryckån är Voxnans näst största biflöde och är ett populärt
kanot- och fiskevatten. Mellan Grycken-Mattsmyra rymmer ån många
fina kvaliteter både som friluftsområde och lokal för värdefullt
djurliv. Här är ett kärnområde för utter, öring, harr och
flodkräfta. Bäver förekommer också. I biflöden finns flodpärlmusslan
fortfarande kvar. Kärnområdet är väglöst och där finns inslag av
grövre tallskog. Ån är bitvis kraftigt flottningsrensad. Ner mot
Kronbron är ån huvudsakligen lugnflytande och ganska lik Voxnan
nedströms Gryckströmmen till karaktären där den ringlar fram, djupt
nedskuren i sand.
Förutom de här nämnda biflödena till Övre Voxnan, så finns
förståss ett otal bäckar som det står varje fiskare fritt att
utforska.
|