Teori för oljevandringen.
När luften rusar genom slangen har den samma inverkan
på den utfällda oljan som vinden på vattnet vid
en strand, den förorsakar vågor eller bränningar. Bränningar,
vilka i motsats till vågor, innebär förflyttningar av oljan,
uppstår då hastigheten överskrider ett visst värde
som bestäms av skikttjockleken. (Densitetstermerna kan omvandlas till
hastighetstermer.) Oljan kommer då att vandra åt det håll
varåt den högsta hastigheten är riktad och varje förflyttnings
längd kommer att vara en funktion av hastigheten och den tid som hastigheten
överskrider ett visst tröskelvärde. Hastighetsfördelningen
i slangen kommer att variera med tiden, och om vi ersätter denna med
en som ur oljeförflyttningssynpunkt är ekvivalent med den verkliga
och som är konstant under den tid slaget varar, kan vi i diagramform
visa hastigheten utmed slangen, se fig. 1.
Den olja som befinner sig till höger om A kommer att vandra ut till ljuddämparen medan den som befinner sig till vänster kommer att vandra in till cylindern. Genom att strypa avloppet kan man flytta delningspunkten till A'. För att få oljan att vandra in till cylindern vid en konventionell anläggning måste man som regel strypa så kraftigt att slaghastigheten blir oacceptabelt låg. Ett annat sätt att flytta delningspunkten är att ta bort strypningar före ventilen. Sådana strypningar har gjort att delningspunkten på studerade anläggningar varit förlagd innanför slanngens mynning i cylindern. Detta har inneburit att t.o.m. olja som sprutats in i cylindern vandrat ut.
Vi skall nu studera ett tredje sätt att flytta delningspunkten. Vi konstaterart först att inströmningshastigheten är beroende av skillnaden i trycket före ventilen och trycket i cylindern. När ventilen har öppnat öppnar inte tryckregulatorn direkt utan den mellanliggande luftens kommer att sjunka p.g.a. utströmningen, se fig 2. Detta tryckfall kommer att beroende av volymen mellan komponenterna.




I fig. 3 har förutsatts att trycket före ventilen återuppbyggs då regulatorn öppnar. Så är inte alltid fallet. Strypningar i tilloppsledningen kan ändra på detta och de två fälten ineffektiv strömning i fig.5 kan då smälta samman (liksom om minhastigheten ligger på en högre nivå). Ökad volym före ventilen har likaså nu en gynnsam effekt och innbär här den enda lösningen.
Tidigare har nämnts att olja vandrat ut ur cylindrarna vid studerade anläggningar. Denna vandring har även skett uppför lodrätt hängande slangar vid intermittent drift, varför några problem att få oljan att vandra inte torde uppstå. (Man skulle kunna tänka sig att oljan rann tillbaks under de kortare uppehåll som förekommer men detta har ej skett i praktiken).
Praktiska resultat.
Två lösningar har provats med dimsmörjaren placerad efter ventilen, i närheten av punkten A i fig 1, har provats med positiva resultat, dels med en luftreservoir före ventilen tillverkad av ett 20 cm långt 2"-rör och dels en där volymen mellan regulator och ventil minimerats genom att komponenterna skruvats ihop utan någon onödig ledning emellan. Vid proven var en 80 cm lång slang monterad mellan ventil och dimsmörjare. Båda metoderna gav positivt resultat. Om en 30 cm lång slang med dimensionen 1/2" monterats mellan regulator och ventil blev resultatet negativt.

I fig. 6 visas den rekommenderade lösningen med luftreservoir
mellan regulator och ventil samt dimsmörjaren placerad efter ventilen.
Den fysiska placeringen av dimsmörjaren är inte väsentlig
utan väsentligt är att oljan inte fälls ut på slangväggen
före kurvornas skärningspunkt. Lösningen med extra luftreservoir
är att rekomendera då strypningar i tilloppsledningar ej påverkar
resultatet.
Updated 980905
Back to Synnelius Engineering
S. Synnelius Engineering AB
Bangatan 41 28 722 28 Västerås. Sweden
Telephone/Telefax (+46) 21 189816
E-mail: synnelius.engineering@vasteras.mail.telia.com
Copywrite© S. Synnelius Eng. AB